Surret i kyrkan

Idag gick jag till kyrkan här i Arvidsjaur, dels för att se hur den ser ut invändigt, men också med en förhoppning om att spela in ljuden av besökares ekande steg och röster. Det var ingen där, utom jag. Det gjorde inte så mycket, lät fint om mina egna steg när jag gick genom lokalen, och upp för den knarrande trappan till läktaren.

Vad som lät mindre fint var det skarpa surrande som kom från någonstans kring ingången, nån elektrisk apparat. I den annars helt stilla kyrkan hördes bara det här surret och det var ingen vits att spela in akustiken för bloggens skull, surret skulle höras. Det är synd att det surrar, vare sig man är där med eller utan inspelningsutrustning är det en härlig ljudupplevelse att vandra omkring där inne på plankgolven och höra stegen eka mot trätaket. Hade det funnits nån personal i närheten hade jag gärna tipsat om att den surrande apparaten borde identifieras och tystas ner, men som sagt, det var bara jag.